Gästkrönika: SvFF-styrelsen måste ompröva sin hållning i 51%-frågan – allt annat är buskis!

I december motionerade IFK Göteborg till RF-stämman om att bevara 51%-regeln. I mars inkom IF Elfsborg med en skrivelse till SEF:s ägarmöte i samma ärende. Och den gångna veckan har AIK och Hammarby uttryckt samma sak, DIF och MFF har tagit årsmötesbeslut på att stödja IFK:s motion och HIF:s årsmöte har uttryckt en liknande ståndpunkt. Med hänsyn till SvFF-styrelsens egen argumentation om att 51%frågan bara rör eliten – nu är det verkligen dags att sluta driva avregleringslinjen!

51%-frågan fick fart på allvar då Fotbollförbundets (SvFF) och Hockeyförbundets styrelser tillsammans motionerade till Riksidrottsmötet (ofta kallat ”RIM” eller RF-stämman) 2009 om att regeln skulle strykas ur RF:s stadgar. Sedan dess har frågan om att ta bort 51%-regeln varit uppe på RIM både 2009 och 2011 – och nu är det alltså dags för tredje gången, på tre raka Riksidrottsmöten. I samtliga fall har SvFF:s styrelse varit den kanske hårdast drivande aktören för en avreglering – och i samtliga fall har styrelsen fått kritik för bristande förankring av sin hållning från den egna rörelsen. Kritiken har dock hela tiden avfärdats med att det rör sig om en utpräglad elitfråga. Frågan, har det hävdats, rör bara ett fåtal av de allra största klubbarna – övriga berörs inte. Låt mig rekapitulera:

Förbundsstyrelsens argumentation 2009 och 2011 – ”en elitfråga”
Redan i sin motion till RF-stämman 2009 (s 7-8) var Förbundsstyrelsen tydlig med att de driver den här frågan i elitens namn. I motionstexten uttrycktes att 51%-regeln måste bort för att ge svenska klubbar ökad internationell konkurrenskraft, vilket ju bara berör en handfull av landets allra bästa klubbar. Ståndpunkten legitimerades dessutom med ”diskussioner med förslagsställarnas elitföreningar”.

Förbundsstyrelsens remissvar2010 års idrottsAB-utredning, inleddes med referenser till svensk idrotts internationella konkurrenskraft och påståenden om behovet av externt kapital för att höja denna – ett utpräglat elitargument. Senare i remissvaret (s 7-8 i länkad pdf) följer man upp med att betona vilken ickefråga det är för rörelsen i stort, tex med orden ”SvFF menar dock att det endast är en marginell del av idrotten – elitidrotten – som påverkas (…)”.

Argumenten återkom gång på gång då Förbundsstyrelsen diskuterade frågan under 2009 och 2011.

Distrikten utestängs från processen
Den konsekventa retoriken följdes dessutom upp genom handling, såväl 2009 som 2011 och i 2013:

• Den första motionen, inför RIM 2009 (se länk ovan), motiverades som sagt med att man fört diskussioner med ”elitföreningar”. Inga andra vidtalades innan motionen skickades, något Förbundsstyrelsen efteråt fick hård kritik för från både distrikt och elitklubbar. Efter en infekterad debatt på SvFF:s årsmöte 2009, tvingades styrelsen backa från sin egen motion.

• Då RF:s Juridiska Kommitté i december 2010 presenterade sin idrottsAB-utredning (se länk ovan) för de olika Specialidrottsförbunden, beslöt SvFF:s styrelse att underlaget inte skulle ut i distrikten, trots att dessa är de organ som representerar breddrörelsen inom SvFF och trots tidigare kritik. Förfarandet ifrågasattes åter hårt, bland annat i en skarp protest från Göteborgs Fotbollförbund till SvFF:s kansli, på nytt med udden riktad mot bristande förankring. Förbundsstyrelsen var dock av allt att döma säker på sin sak: 51%-frågan rör bara eliten.

• Den nu aktuella idrottsAB-utredningen (ja, den fick faktiskt samma namn som 2010 års utredning!) presenterades i december 2012. Förbundsstyrelsen valde igen (!) att inte skicka ut den som diskussionsunderlag i distrikten. Man nöjde sig med att genom ett remissutlåtande, daterat 18/2 2013, på nytt bekräfta Förbundsstyrelsens avregleringslinje – och därmed ståndpunkten att 51%-frågan bara rör eliten.

Eliten vill behålla regelverket, ingen driver avreglering – dags att Förbundsstyrelsen släpper frågan!
Vad är då poängen med allt det här, kan man fråga sig? Jo, vad jag vill visa är att Förbundsstyrelsen ända sedan 2009, i både ord och handling konsekvent…

1. …har legitimerat sin ståndpunkt i 51%-frågan med att vi behöver avveckla 51%-regeln för att öka svenska elitklubbars internationella konkurrenskraft, samt

2. …har legitimerat sin hantering av frågan med att den bara rör det yppersta toppskiktet i svensk fotboll – de klubbar som rimligen kan hävda sig i de Europeiska cuperna.

Men nu har alltså IFK Göteborg motionerat till RF-stämman om att bevara 51%-regeln inom RF. IF Elfsborg har skickat en skrivelse till SEF:s ägarmöte om samma sak. AIK och Hammarby driver linjen via RF-distriktet Stockholms Idrottsförbund. Djurgårdens IF och Malmö FF (motionen, som röstades igenom, finns i pkt 2.2) har fattat årsmötesbeslut om att stödja IFK:s ovan nämnda motion till RF-stämman. Dessutom röstade Helsingborgs årsmöte igenom en motion om en stadgeändring som försvårar utförsäljning av ett ev idrottsAB – och gjorde dessutom, enligt rapporter från medlemmar som var där, ett tydligt medskick till sin styrelse om att de vill att även HIF ska försvara 51%-regeln på RF-nivå.

IFK, Elfsborg, AIK, Hammarby, Djurgården, MFF, Helsingborg… denna uppräkning bör väl rimligen omfatta de som Förbundsstyrelsen främst avsett, då den argumenterat om ”elitfråga” och behov av ”internationell konkurrenskraft”?

Samtidigt som man konstaterar detta, kan det även påpekas att ingen elitförening har ett årsmötesbeslut på att de vill ta bort 51%-regeln och sälja ut kontrollen över sitt idrottsAB, mot eventuellt externt kapital och en kanske stärkt internationell konkurrenskraft. Ingen driver avreglering inom fotbollsrörelsen – utom Förbundsstyrelsen.

Man kan tycka en hel del om hur den här frågan hanterats genom åren. Men i konsekvensens namn finns det bara en rimlig väg för Svenska Fotbollförbundets styrelse nu. Det är dags att ompröva hållningen i 51%-frågan och dra tillbaka sitt eget remissvar inför årets Riksidrottsmöte. Allt annat är ren buskis!

/ Anders Almgren

Share