17 dagar kvar till jubileumsresan!

För att hetsa och höja intresset inför Änglarnas 40-årsjubileumsresa till Växjö 31/5 kommer vi varannan dag tills dess publicera intervjuer med blåvita supporterprofiler genom åren. Om du själv kan tänka dig att bli intervjuad för att på så sätt bidra till att sätta fokus på jubileumsresan så maila mathias@anglarna.se

Nummer två ut i intervjurundan är Daniel Skarp, 36 år, Kortedalason – numera exilängel i Malmö.

Minns du när du såg din första Blåvittmatch och hur det var?

– Ett tidigt minne är ett derby mot ÖIS i mitten av 80-talet då fotbollslaget jag spelade i fick gå på innerplan runt planen innan matchen i något sorts jippo. Grymt stort!

När var det dags för första bortamatchen och hur gick det till?

– Första bortaresan avverkades 1992. Peking-borta, samling på Hotellplatsen, sliten lokalbuss modell äldre, solhattar, rutiga mössor, Sverige-flaggor med text, Schytts varvat med Ultima Thule, tidstypiska stopp på bensinmackar och en fullständigt frälst Daniel Skarp.

Som ingen missat är det ju utlyst oldskooltema på jubileumsresan. Har du något tips till den som vill vinna den åtråvärda tävlingen?

– Oldskool är för mig kärlek, blåvit nyförälskelse, tidigt 90-tal och solhattar, och inte minst en skön befrielse från alla nutida casualmärken som det gått en obeskrivlig inflation i – så jag välkomnar ett sådant tema å det grövsta! En grå Champion-hood och en solhatt med tygmärken slår ut alla italienska kombinationer med råge. Ett tips till den som vill vinna är att försöka komma över någon av de fåtal orangefärgade Ä.L.S.K.A-jackor som användes av läktargruppernas läktargrupp – det borde medföra en gruvlig vinst. Gärna i kombination med fyra halsdukar och en bandare med Lotta Engbergs musikaliska verk.

Har du några fina minnen från tidigare besök i Växjö, East Front och Östers alla storspelare genom historien?

– Växjö och minnen kring denna metropol är blandade av såväl SM-guld som “hotellövernattningar” och inte minst Pål Lundin.

Whitan Boyz fanns det en banderoll som förkunnade i mitten av 1990-talet. Vad var det egentligen för gäng?

– Wajtan Boys (eller Whitan Boys, som det stod på vår felstavade banderoll) var lite av grupperingarnas svar på Alex Schulman – en liten irriterande jävel som trodde att dem var störst, bäst och vackrast, men i själva verket var ganska mediokra i sin strävan på att verkligen synas. En tajt grupp av sköna fyllehundar som huserade dag som natt på White Corner (samma ställe som sedermera blev så väl Harrys som Parken), a.k.a ”Wajtan”.

Du var en av flera som var med och startade fanzinet Rena Rama Blåvitt. Hur gick det till och vad var det som drev er att ge ut ett fanzine?

– Rena Rama Blåvitt var ett resultat av en mix av ungdomlig strävan efter att synas och höras, ett skönt kompisgäng och en övertygelse om att våra åsikter var de enda, och de rätta, och att alla blåvita hade ett behov av och en önskan om att ta del av dessa i skriftlig form. Dessutom ville vi försöka åstadkomma något i närheten av det som våra förebilder, och stilbildarna, på Änglatjôt levererat under ett antal år dessförinnan. Att vi överglänste Änglatjôt, som vid tidpunkten var en aktör med en historik lika tung som det blåvita laget i övrigt, är ju bara en trevlig parentes i sammanhanget… I en tid då samtliga lag med självaktning kunde uppvisa minst ett fanzine och med ett medialt landskap som inte innefattade en uppsjö av bloggar och annat är det en ynnest att ha fått vara med om att skapa något som folk än idag kan relatera till på ett sätt som dagens digitala efterföljare inte är i närheten av – och personen som introducerade oss i fanzinens förtrollade värld och såg till att RRB faktiskt kunde tryckas och sedermera säljas och vikas ihop i åtskiliga änglars bakfickor är Christian Jansson- mer känd som vår allas “Mowgli”. Utan hans aldrig sinande energi och passion från sitt tidigare fanzine, “The Mighty Gothenburg Fanzine”, så hade inte RRB sett dagens ljus överhuvudtaget. Så all grädde i världen till honom, och hans minne!

Om du skulle lyfta fram en enskild blåvit supporterprofil under din tid på läktarna, vem skulle det vara?

– För mig finns ingen större än Dajla. Kommentarer är egentligen överflödiga. Den blåvita supporterrörelsen kommer aldrig att uppleva en liknande person igen – han var som en far för oss alla, och inte minst en göteborgare sprungen ur den gamla, fina skolan. Men om jag ska nämna någon ur den yngre generationen så måste jag ju framhäva “Råttan” – kungen på det ursprungliga räcket!

Vad ser du som de viktigaste punkterna för att, med avstamp i vår historia, utveckla supporterkulturen runt IFK Göteborg ytterligare?

– Tycker att vi är på rätt väg på många sätt – vi kan idag exempelvis uppvisa ett stöd som många gånger är magnifikt och som håller oerhört hög klass, och vi uppvisar även ett enastående bortafölje med stora nummer oaktat motstånd. Dock så ser jag gärna att vi kan hålla en lite högre lägstanivå, för att prata sporttermer. Tycker att vi emellanåt uppvisar ett förvånansvärt dåligt tryck på hemmaplan sett till antal och vad vi kan prestera – men sett till hur vi har utvecklats med åren så är det enbart angenäma problem då det vi uppvisar som sämst är bra mycket bättre än vad max var för inte alltför många år sedan. Glädjande nog tycker jag mig känna att vi även fått lite mer av en ”vi-känsla” igen trots ett ökat antal grupperingar. Grupper och ett ökat engagemang är av godo – dock så tycker jag att det under en period inte var enbart till godo då ”vi” inte längre var just ett ”vi” fullt ut. Om det är något jag vill ta med från 80/90-tal så är det just att skapa en gedigen ”vi-känsla” igen bland samtliga blåvita. Att vi nu även har en Supporterklubb som är aktiv på ett sätt som iallafall inte jag upplevt på länge är även det glädjande. Vill dock ha tillbaka Puben på Friggagatan..

Hur reser du själv till Växjö?

– Då det är en oldskool-resa hoppas jag att Supporterklubben kan ta fram en gammal GL-buss som vi reste i under början av 90-talet. Om inte detta är möjigt så blir det privat i tandemcykel eller bil.

Vilka ursäkter är egentligen godtagbara för att inte hänga med på den här resan?

– Ursäkter är något som gajsare håller på med.

Kan det verkligen stämma att solen går upp i Öster?

– Ja, öster om Poseidon.

Avslutningsvis får vi be dig att välja ut en historisk blåvit supporterbild som du har ett viktigt personligt minne kring.

– 28 oktober, 2007 – dagen då jag fick möjlighet att skänka mina barn upplevelsen att närvara när ett guld säkras för laget i de vackraste av färger. Ett stort ögonblick då jag fick dela med mig av det finaste man kan uppleva – till det finaste jag har.

_____________________________________________

Har du inte bokat dig på jubileumsresan till Växjö än? Fortfarande finns platser kvar från 100 spänn. Bokas som vanligt via http://shop.anglarna.se

Share