Ludwig: ”Det spritter i benen ordentligt. Man vill bara vara med”

45 minuter för att möta upp vid receptionen på Kamratgården. 45 minuter av bad, massage, dusch och påklädning. 45 minuter av stelbenthet och kraftansträngning. Med kryckor och stapplande steg. Det går långsamt, det flåsas till och med en aning. Men med tanke på den skada IFK Göteborgs nyförvärv Ludwig Augustinsson dragit på sig, är det inte konstigt. Inte konstigt alls.

Vi ses några dagar efter hemmamatchen mot Malmö FF. IFK Göteborg har uttryckligen bett om en chans för ”Ludde” att få kliva fram och ge sin berättelse om skadan och vad som kommer att hända framöver. Det är bara några dagar efter återkomst från operation och intåg på Kamratgården. En lång rehabiliteringsperiod har precis tagit sin början. En mödosam kamp, tillbaka, mot fullgott skick, både som spelare och människa. En kamp för framtida matcher och möten med den blåvita publiken på Gamla Ullevi, till vinstyra och ståhej i omklädningsrummet. Ludwig Augustinsson längtar redan. Mat lassas på i KGs söndagsöppna restaurang. Kryckor placeras vid sidan om strategiskt utvald matplats. Bekväm ställning letas upp. Kameror och intervju-utrustning riggas. Måltid intas under tystnad. När allt till slut är inställt på avstämning, tuggar Ludde snabbt ur, harklar sig och vips så är huvudpersonens karaktäristiska koncentrationsläge påkopplat.

Tiden sen vårt förra möte Ludwig, med din ankomst till Kamratgården. Försäsong med din nya klubb IFK Göteborg. Träningsläger och matcher fram till den där U-21 matchen. Trots nuvarande läge, sett i backspegeln, hur gick det för dig, tycker du?
– Jag kom in i det ganska bra från början. Jag lärde mig känna grabbarna och det kändes bra på matcherna redan från början. Jag fick förtroendet och därtill mycket speltid. Jag fick dessutom ta en del fasta situationer. Det kändes väldigt bra. Formen kändes bra. Jag fick vara med i U-21 och så vidare. Det var en bra start i klubben, tycker jag.

Att det trots planering med spel i U-19 landslaget under våren, i slutänden ändå blev spel i U-21. Vad berodde det på?
– Alltså, senast vi pratades vid, då var det ett speciellt tillfälle med U-19 som avsågs. Det var när vi var på La Manga med IFK Göteborg. Vi hade då samtidigt en grej med både U-19 och U-21. Då kom ledningen för U-19 och U-21 överens om att jag skulle köra med U-19 just den gången. Annars är jag alltid med i U-21.

Med tanke på hur det nu slutade för dig i den där U-21 matchen… Var det rätt beslut?
– Ja, ja. Det är i U-21 jag ska vara. Ingen annanstans.

Skadan i U-21 landskampen mot Portugal. Händelsen i sig. Berätta!
– Vi kom till Portugal med U-21 laget en måndag och skulle spela vår första match kommande torsdag. Vi tränade fram till dess. Allt kändes kanon och formen var grym. Inför matchen kändes allt väldigt bra. Jag hade en känsla inför matchen att inget kan stoppa mig. Sen längtade jag samtidigt efter allsvensk debut. Jag såg scener framför mig och allt var kanon. Men så var det en duell, när jag var på väg upp mot deras yttermittfältare. Jag läser det och slänger mig därför och glidtacklar bollen så den går ut till inkast. När jag ska ställa mig upp så fastnar jag med foten i gräset. Då åker mitt ben inåt. Sen knäcker det till i knäet. Det gjorde inte ont eller så… Alltså, grejen varför jag tror det hände, det är ju bara en slump, men jag hade tejpat min högerfot, som jag hade stukat inåt i matchen mot Fredrikstad. Jag hade tejpat foten så den pekade lite mer utåt. Nu hamnade jag i det läget att foten pekar utåt och då kunde jag inte parera och dra in foten igen. Då fick jag för mycket tyngd på benet. Då knäckte det till i knäet. Det gjorde inte ont, men jag har hört om skador hos spelare när det gäller korsband och grejer, så jag ville inte chansa och klev därför av planen. Det började göra lite ont när jag väl gick av planen. När jag kom hem kunde jag inte böja benet rakt. Jag kände ju att något var fel.

Var det du själv som bestämde dig för att gå av planen efter situationen som uppstod?
– Ja. Jag kände direkt när det knäckte till att något var helt fel, så jag satte mig ned.

Laget Sverige möter i matchen (Portugal), för att inte tala om gräsmattan. Hur mycket av nämnda omständigheter spelar in på skadan, för du var inte den enda spelare som skadades under den här matchen?
– Precis. Planen var en katastrof. Den var för mjuk och det var lätt att fastna. När jag klev av i 37:e minut, kom en annan spelare in. Efter två till tre minuter så fastnade han också i gräset och vred till knäet. Han var sen borta i två-tre veckor, men det hade kunnat sluta värre än så. Planen var riktigt dålig och det var också en av orsakerna till det som hände.

Jag minns att er tränare var väldigt upprörd efter matchen och att han på SvFF:s hemsida, i syrliga ordalag, dömde ut gräsmattan fullständigt…
– Ja, den var verkligen otroligt dålig. Det är svårt att förstå hur en gräsmatta i Portugal, i mars, i en sådan typ av match, kan vara så dålig. Det var bättre gräsmattor när vi var med Blåvitt i Spanien redan i januari.

Informationen dagarna efter skada och hemtransport skiftar från dag till dag, med olika bud till media. Vad berodde det på?
– Det var väl så att de inte riktigt visste hur illa det var. De tittade först på knäet genom magnetröntgen och som jag minns det så behövde de även gå in och kolla i knäet. Jag visste inte innan operation exakt vad de skulle göra. När sen väl Jon Karlsson och Leif Swärd skulle in och kolla i knäet, då skulle de ta ett beslut. Så de visste inte om det skulle leda till det ena eller det andra. Det var stor chans att det skulle bli den andra varianten… Det var då det tunga beskedet kom under morgonen – att det skulle ta den tid det tar. Fem månader (Ludwig suckar). Men nu måste jag blicka framåt. Jag kommer att komma tillbaka utan defekter, som att jag inte kommer att vara lika snabb eller så. I det här fallet är det inga problem. Det tar ett antal månader, men sen är det inga mer problem.

IFK Göteborgs läkarteam med Leif Swärd i spetsen kopplas alltså in. Hur var din reaktion på den upptrappning av läget, som efter några dagar tog vid?
– Jag kände ju direkt när jag gjorde illa mig att det kändes konstigt. Likadant när jag gick, kände jag att det nog var något allvarligt. Jag förstod ju det direkt. Sen när jag hörde att Leif Swärd och de andra skulle hålla i operationen kände jag mig lite tryggare. Jag hade ju hört innan att de ska vara Sveriges bästa på området och helt otroliga på den här typen av skador.

Slutgiltigt beslut om skada, med efterföljande operation. Hur löd diagnosen?
– Det var att menisken hade förflyttat sig inne i knäet. Sen sydde de tillbaka den på sin plats. De hade kunnat välja lite andra varianter, men det hade i sin tur kunnat leda till att jag får problem i framtiden.

Operationen. Ge oss en dragning, tack.
– Jag kom dit på morgonen och de gav mig en massa tabletter. Jag fick hälsa på alla som skulle vara med under operationen. Sen sövde de ned mig. Jag vaknade upp efter operationen och Leif började prata med mig. Han sa att han var tvungen att göra den här andra versionen och att det hade varit tjänstefel av honom att göra en kortare variant. Han berättade att det enda jobbiga med den här varianten är att den tar tid. Efter operationen åkte jag hem. Jag hade ont. Jag kunde knappt räta på benet. Min flickvän kom ned till Göteborg och var med mig några dagar, sen började min rehabilitering.

Att opereras. Du som tidigare aldrig ens varit skadad. Var det lite som att kliva in i en helt ny värld?
– Precis. Det är klart det känns konstigt när man aldrig har varit skadad tidigare. Det är klart. Det är jobbigt.

Stöd från omgivningen, hur såg det ut?
– Jag har fått mycket stöd av alla grabbarna i laget. Från fans och från alla möjliga håll. Det betyder väldigt mycket, just att träffa folk som bryr sig… Jag blir genast sugen på att komma tillbaka. Man blir glad när folk bryr sig om en. Sen naturligtvis familjen och min flickvän som har tagit hand om mig. Nej, jag har fått mycket stöd från alla möjliga håll. Det är jag väldigt tacksam för.

Sebastian Eriksson berättade, innan han lämnade för Italien och Cagliari, om Robin Söders stora stöd under hela hans rehabiliteringsperiod av sin, då långdragna korsbandsskada. Finns det någon spelare i laget att luta sig mot för egen del?
– Ja, det gör det. Flera spelare, som Emil Salomonsson, David Moberg Karlsson, Joel Allansson och Sam Larsson finns där. Det är flera än så, som till exempel Robin Söder. Han hör av sig då och då. Han är en av de spelare jag snackat med om skadan, då vi har varit i gymmet samtidigt, efter att jag klev in i rehab. (Ludwig pausar här kort och skrattar till för sig själv.) – Alltså, när man var frisk och såg Robin göra sin rehab, då visste man inte hur det var, men jag förstår honom verkligen nu.

Med en så utpräglad vinnarinställning, tydlig målsättning och fullt fokus på karriären som du ändå besitter… Hur är det att nu vara med, men ändå inte?
– Det är som jag sa tidigare, det ändrar ingenting nu. Alla mina mål som jag har är kvar, så det här ändrar ingenting. Jag kommer att komma tillbaka ändå. Starkare mentalt. Visst, den första veckan var det jobbigt. Jag var ledsen, men redan efter fyra till fem dagar blev jag hungrig på att komma tillbaka igen. Köra stenhård rehab. Folk trodde nog att jag var hemma och vilade, men jag körde bara rehab hela dagarna. Två till tre pass per dag. Jag är bara så jäkla sugen på att komma tillbaka. Det är så det känns.

Matchspel på hemmaarenan Gamla Ullevi. Du har ju fortfarande inte fått uppleva det.
– Det är klart att det var tråkigt… Jag hade sett fram emot den allsvenska debuten mot Häcken. Att få komma in till ”Poseidon” och alla fans på Ullevi och allt det där. Så det blev inte som man tänkt sig direkt. Jag får vänta till hösten.

Men du var på plats för att se matchen mot Malmö FF på Gamla Ullevi, inte sant?
– Precis. Det var helt fantastiskt. Jag var helt hypad efteråt. Det var sådan stämning. Jag längtar verkligen.

Att se laget spela hemmapremiär mot BP av alla lag, utan att kunna delta. Hur var den dagen för dig?
– Jobbigt. Det var jättejobbigt. Det är klart, när man ser alla grabbarna och inte får hjälpa till och göra det man är bra på. Att vara borta i fyra månader… nej, det var jäkligt jobbigt. Men det är något jag måste ta mig igenom. Det är något jag måste lära mig.

Hur har vänsterflanken löst sig utan din närvaro, tycker du?
– Jag tycker att det har sett bra ut. Sam Larsson har gjort många poäng. Mikael Dyrestam har gjort det bra. Den ser bra ut tycker jag.

Håller sig ”Dyre” till samma plan som var inarbetad och tilltänkt för dig, tycker du?
– Det tycker jag. Dyre vill gärna utmana och spela offensivt. Skillnaden är att han är högerfotad. Det är lite enklare när man är vänsterfotad. Får man bollen, en touch, sen inlägg direkt. Han kanske måste vika in i stället… men han har gjort det bra faktiskt.

Så om du gick in i spel i nästa match, så skulle du inte ha några problem att hänga med i spelet?
– Nej, inte alls. Det är exakt samma spel som vi har kört under hela försäsongen.

Rycker det i dig när du ser en match live eller?
– Haha, ja det kan man säga. Det spritter i benen ordentligt. Man vill bara vara med.

IFK Göteborg 2013. Det flyter på bra. Vunna matcher, få insläppta mål och hela tiden med i toppen av tabellen. Vad tycker du om spelet så här långt?
– Vi är jäkligt stabila bakåt. Framför allt försvaret har sett jättebra ut. Offensivt har det också sett bra ut, men det kan vässas på. Spelet kan också bli bättre, men det ser stabilt ut. Vi har jobbat upp en grund och vi har tagit många poäng redan. Det är bara att fortsätta på det här spelet och bygga på allt eftersom.

Det finns mer att göra när det kommer till anfallsspelet, säger du?
– Det är klart att det kan göras mer. Vi kan göra fler mål i matcherna, tycker jag. Men det är också passningsspelet. Att våga hålla i bollen lite mer. Men det är någonting som får komma framöver. Jag fokuserar på defensiven. Börja bakifrån och sen lägga på lite hela tiden. Det viktiga är just det. Att vi fortsätter att bygga på hela tiden, vilket jag också tror att vi kommer att göra.

Alltså, för dig framöver Ludwig. Är det enbart rehabilitering som gäller, eller kommer du att följa med på matcher emellanåt?
– Alltså, de har inte sagt något om att jag ska följa med på några matcher, utan jag kör rehab på Kamratgården. Så är det när det är bortamatch också. Jag kör rehab när de andra spelar match. Sen när det är hemmamatch är jag med i omklädningsrummet, så är det. (Sen ska det läggas till, så här i efterhand att Ludwig faktiskt var med laget på Friends Arena när cupfinalen mot Djurgårdens IF spelades och vanns)

Hur går du nu vidare Ludde – konkret och mentalt?
– När det gäller rehab så tar jag steg hela tiden. Från att trampa varv efter varv på träningscykeln till allt möjligt. Jag kommer att kunna gå bättre och bättre hela tiden. Sen ska jag igång helt och hållet. När det gäller den mentala biten så är det väl som tidigare. Jag har tidigare gått till en mental coach, redan innan skadan och jag har bra koll på både den biten och det fysiska, tycker jag. Vi har pratat en hel del om hur det brukar vara för de spelare som kommer tillbaka efter den här typen av knäskada. Kanske de inte litat fullt ut på att knäet håller eller att de inte är i tillräckligt bra form. Det är något jag redan nu har börjar bearbeta. När jag väl är frisk och står redo så ska det inte vara en lång bit kvar, utan jag ska ut och köra direkt. Den biten är något jag jobbar mycket med redan nu. Om vi säger som så att jag är tillbaka i augusti och så tar det sen två till tre månader till innan jag är i form. Här vill jag i stället vara i mental form redan innan. Så det bara är att köra på.

”Efter sommaren” säger IFK Göteborg om din återkomst i laget. Vad säger du själv?
– Det jag har fått besked om är fem månader. Jag tror jag opererade mig 27 mars. Så den 27 augusti, tror jag. Då har det gått precis fem månader. Det är någon gång då, men det kanske också gå snabbare. Med min inställning och allt det där, så tror jag att det kan gå lite fortare.

Så lagom till de andra gubbarna bryter benen kommer du tillbaka och räddar laget?
– Haha. Nej, det får verkligen hoppas att de inte gör.

Vilket mål finns där framme, efter sommaren någonstans, för Ludwig Augustinsson?
– När jag är redo, då ska jag köra för fullt. Visst, den första veckan efter att jag är tillbaka kommer det väl att gå lite lugnare till, men efter det – då är det ett hundra procent som gäller. Är jag väl frisk då vill jag inte gå och tänka på knäet. Inte gå omkring och vara rädd för att gå in i dueller, utan när det väl är dags, då vill jag kunna lita på att knäet håller och köra för fullt.

Många supportrar hälsar. De hoppas att du kommer tillbaka och det fortast möjligt. En hälsning tillbaka kanske?
– Jag vill tacka för stödet. Det har varit helt otroligt. På Facebook, överallt. Alla meddelanden som jag har fått. Det värmer något oerhört. Jag längtar redan till att jag ska gå ut och spela framför alla. Det kan du hälsa.

Vi är på plats och väntar, det behöver du inte oroa dig om. Ingen har för avsikt att lämna någonting nu, tro mig.
– Haha. Låter fint det.

Stort tack Ludde. Krya på dig!
– Tack så mycket.

Text: Fredrik Ernerot
Foto: Fredrik Aremyr

Share