Från Highbury till St Jakob Park på 30 år

På måndag är det dags för den efterlängtade kvallottningen inför Europa League. Häromåret mötte Blått & Vitt Jerker ”Blixten” Wetterlöv som som har följt Blåvitt på imponerande 49 bortamatcher i Europa, en intervju som vi här återpublicerar.

En avgörande skillnad mellan oss som följer IFK Göteborg och övriga supporter-Sverige är att vi de senaste 30 åren getts möjlighet att få besöka nästan varje europeiskt land i samband med Kamraternas europabragder. En som verkligen får sägas ha tagit väl vara på den chansen är Jerker ”Blixten” Wetterlöv som varit med hela vägen från UEFA-cupgulden på 80-talet, via 90-talets återkommande bravader i Champions League till det tunga nederlaget på St Jakob Park i Basel häromåret. Jerker är född i Göteborg, men flyttade ner till Halmstad 1985.

– Mitt intresse för att resa på Blåvitt vaknade på allvar i bortamötet med Arsenal på Highbury i cupvinnarcupen 1980. Det spelar egentligen ingen roll var man bor, för det blir ju ändå resor ända upp till norra Sverige och långt ner i Europa i vilket fall som helst, konstaterar Blixten när jag besöker honom i hans lägenhet i Halmstad.

En lägenhet som är fylld med minnen från alla åren med Blåvitt, i form av souvenirer från hela världen och album på album med foton och tidningsurklipp från alla resor. Till varje bild finns inte sällan ett speciellt minne att berätta. För undertecknad som föddes fyra år efter den där första europaresan till norra London blir det en kavalkad över 30 års blåvita supporterprofiler och reseminnen. Inte sällan dyker ansikten upp som man fortfarande ser regelbundet på Gamla Ullevi.

– Under de här åren har man sett en väldig massa människor växa upp och åka med på resorna. De som var den yngre generationen i slutet på 80-talet är nu helt plötsligt bland de äldre. Vissa försvinner med åren, men många syns fortfarande, om än inte lika ofta, precis som mig.

Ensam ängel bakom järnridån

Den där första gången till London och mötet med Arsenal 1980 hade Blixten sällskap av uppemot 2 000 blåvita som tagit färjan över till den brittiska huvudstaden. Andra gånger har den resande änglaskaran varit betydligt mindre. Bara en gång har han dock tvingats åka helt själv – till Vilnius i Litauen 1989. På den tiden såg Europa ut på ett helt annat sätt och att få tillstånd av den sovjetiska visumbyråkratin att åka över järnridån var långt ifrån givet. Flera andra blåvita ressugna misslyckades, men två dagar innan planerad avresa kom det efterlängtade beskedet från konsulatet och med tio minuters marginal till stängning fanns den åtråvärda stämpeln i passet. Resan inleddes på söndagen med nattbåt från Ystad till polska Swinouscie, på måndagen väntade tio mil i taxi (!) och senare tåg till Warszawa där nattåget mot Sovjet avgick. För att slippa vänta i åtta timmar på stationen krävdes mutor åt de sovjetiska gränsvakterna. På tisdag eftermiddag, efter två dygns resa, var han äntligen framme i den litauiska huvudstaden – lagom till Blåvitts träning dagen innan match. På Zalgiris-stadion rönte den blåvittklädde resenären och hans stora Sverigeflagga med texten ”BLUE ANGELS” stor uppmärksamhet och de lokala souvenirsamlarna flockades runt honom.

– Jag fick faktiskt till och med skriva autografer, minns Blixten. Sen träffade jag två ryssar från Kiev som flugit ända från Ukraina för att se matchen, som var ena hejare på att dricka vodka. På mitt hotell sprang jag sen på så väl den lokala maffian, som faktiskt var hjälpsamma och tipsade om vilka gator som skulle undvikas, och den gamla rockstjärnan Suzie Quattros manager som bjöd in mig på hennes konsert. Hela resan är ett oförglömligt minne, trots att vi förlorade matchen.

En vecka efter att den långa resan påbörjades var Blixten tillbaka i Göteborg och Ullevis klassiska N-sektion – då stundade nämligen derby mot Öis och ännu en förlust. Efter säsongen 1989 avgick Kjell Pettersson och en viss Roger Gustafsson tog vid. Det skulle bli fler europaäventyr…

”Lite svinn får man räkna med…”

Ett av alla de prydligt sparade tidningsurklippen är från en GP-artikel med rubriken ”Svinnet blev väl stort…”, om resan till Aberdeen 1986. Resan gick med båt till Fredrikshavn, där tre man försvann direkt, vidare med buss till Esbjerg, ny färja till Harwich och sedan elva timmars tågresa upp till Aberdeen. 30 av gruppens mer vingliga resenärer släpptes endast in i Storbritannien på nåder och väl i Skottland nekades ett 20-tal inträde till matchen. ”Gubbarna blev litet för törstiga”, kommenterade en anonym resenär till tidningens utsände. Nämnas ska dock att GP slog fast att de blåvita som fick komma in på Pittodrie Stadium förtjänade högsta betyg. På färjan hem saknades tio man, vilket den anonyme resenären kommenterade med ”lite svinn får man ju räkna med, men detta var lite mycket…”.

– Hehe, ja en hel del fina historier och skrönor har det ju blivit genom åren, skrockar Blixten. Vem minns inte Sigge som på vägen till Lech Poznan 1992 irrade bort sig på färjan till Sassnitz och helt plötsligt vaknade upp på tåget till Berlin. Utan pass. Väl framme i Berlin lyckades han få hjälp av två tågluffande gnagare (!), fixade nytt pass, tog tåget till polska gränsen och sedan taxi sista biten till Poznan. Vilken hjälte!

För egen del menar Blixten att rutinen hjälp honom att inte råka ut för några större problem, trots att han sprungit på såväl ryska maffian som polska, grekiska och ungerska huliganer i samband med alla sina resor. Fast hur var det egentligen med bilderna där han haltar omkring på kryckor i samband med CL-resorna till Eindhoven och Milano hösten 1992?

– Jag råkade ut för en olycka i samband med första bortaresan efter EM ’92 till Malmö. Jag åkte med Änglarnas bussar och släpptes av vid avfarten utanför Eurostop i Halmstad. I väggrenen blev jag påkörd av en tant och fick hennes backspegel i huvudet, men hade ändå riktig tur. Jag låg fyra veckor på sjukhus varav en i koma och var nära döden. När europaspelet började fick jag åka med gips och kryckor på PSV och Milan borta. Det handlade om vilja, att alltid vara på plats.

Dundee bästa minnet – Heysel det värsta

Att resan till Vilnius var speciell går inte att ta miste på. Förutom den lyfter Blixten givetvis även fram de båda till UEFA-cupfinalerna, inte minst den andra till Dundee 1987.

– Skottarna är underbara människor och jag har fortfarande kontakt med flera vänner i Dundee. Fast egentligen är det något speciellt med alla nya platser man besöker, oavsett om det är första gången på Nou Camp i Barcelona eller någon liten håla i Svenska Cupen.

När det gäller den värsta fotbollsupplevelsen finns det dock inget att tveka på. Blixten var tillsammans med ett antal blåvita vänner på plats på Heyselstadion i Bryssel den 29 maj 1985 för att se europacupfinalen mellan Liverpool och Juventus. En match som skulle komma att skörda 39 människoliv.

– Vi var ett gäng som åkte på Öster borta annandag påsk och sen åkte vi direkt ner till Bryssel för att se finalen, berättar Blixten. Dagen innan var det fullt med folk på stan, det spelades fotboll mellan fansen, visst var det lite tjafs, men inte mer än vanligt. Som tur var hade vi biljetter på långsidan och där var det ganska lugnt, men vi såg ju allt folk som fick panik och skrek. En fruktansvärd upplevelse.

Supersupportern med jeansjackan

De senaste dryga tio åren har Blixten synts betydligt mer sällan runt IFK Göteborg. I slutet av 80-talet såg han som mest 68 blåvita matcher på en och samma säsong – inklusive träningsmatcher, Allsvenskan, Tipscupen, Svenska Cupen och internationella cupmatcher. Behovet av att se precis alla matcher har minskat, delvis på grund av att han velat ägna mer tid åt sin familj. När matcherna i Halmstad och Skåne stundar kan man dock vara säker på att se den rutinerade blåvite globetrottern på plats. Fortfarande i sin karaktäristiska jeansjacka med klubbmärken från alla de klubbar han besökt genom åren. Intresset för att resa finns likafullt fortfarande kvar och sedan 1990 har han besökt alla VM ochEM som Sverigedeltagit i.

– Under alla de här åren har jag träffat enormt många nya människor med samma intresse, så väl blåvita som andra ute i Europa. Lägg till alla olika platser, länder och kulturer man upplevt på vägen – som fotbollssupporter får man ofta se en helt annan verklighet än vanliga Svenssons på sin årliga chartersemester. Så, har du chansen så är det inget att tveka på; ut och res för att se världen och samtidigt stötta Blåvitt, uppmanar Blixten.

Mathias Henriksson

Fler klassiska bilder från våra Europaäventyr hittas via Änglarnas Facebooksida.

Share