SUPPORTERKLUBBEN ÄNGLARNA HAR SORG – BEBBEN JOHANSSON ÄR DÖD

Bertil ”Bebben” Johansson har avlidit, 86 år gammal. IFK Göteborg, Supporterklubben Änglarna, och hela fotbollssverige har sorg. Ingen motståndare kunde någonsin ta fotbollen från Bebben - nu har tiden tagit Bebben från fotbollen.

Generationer av blåvita har vuxit upp med Bebben Johanssons namn på läpparna. Över alla platser som är våra har hans namn ekat. I alla stunder vi delat med varandra har Bertil funnits där – som spelare, som tränare, som åskådare och till sist som legend.

Bebben förkroppsligade drömmen om Göteborgsfotbollen: Johansson från Sävedalen, med sot från varvet kvar under naglarna när han skojade med motståndare på Ullevi. Ett bussigt leende, en klackspark, en solglimt över Heden. Som inte ville svika gänget i Sävedalen och därför väntade med att skriva på för Blåvitt. Som ville sluta men som snörade på sig skorna igen och igen, för att Blåvitt behövde det. Som spelade för tiotusen på Ullevi på lördagen och för tio elvaåringar på ängen hemma på Inägogatan på söndagen.

Och om man vill veta varför ståplats fortsätter sjunga hans namn sex decennier efter att han lade av så kan man gå bortom anekdoterna, bortom de halvt mytiska målen, ögonblicken, skämten, ja tillochmed bortom hörnflaggan – och se människan John Bertil Johansson.

Bebben ställde upp. Bebben brydde sig om. Bebben tog sig tid och tog sig an. Vi minns att han skruvade in en frispark, men vi minns också att han kunde trösta en nervös bollkalle. Vi minns tunnlarna och skämten, men också ett vänligt ord till en förbipasserande, en  

Han var unik för att han inte var unik. Bebben var oss. Bebben var vad vi vill vara och vad vi är i våra bästa stunder.

Han är inte bäst genom tiderna. Han är större än så. Han är huvudrollen i historien vi berättar för oss själva om vilka IFK Göteborg är.

Men historien räknas i dagar och Bebbens dagar är slut nu.

Alla våra dagar lever han kvar i.

Våra tankar går till hans anhöriga med familjer. Vi hoppas att de, i sin sorg, kan finna tröst i att tiotusentals människor känner med dem i kväll.

Nu snörar Bebben på sig skorna. Rättar till tröjan. Drar handen genom håret en gång. Benen bär honom igen. Ögonen lyser. Han är lätt i kroppen, fri. Sen springer han ut på Ullevi i himlen. Och ingen däruppe kan någonsin ta bollen från honom.